Tidens roll i psykoterapin, del 1

Efterfrågan på kortare psykoterapeutiska behandlingsmetoder stiger. Utvecklingen av KBT och kraven på evidensbaserade metoder har fört med sig en rad korttidsinriktade psykodynamiska behandlingsmetoder, tex; MBT, BDT och ISTDP. Hur kombinationen av orsaker till detta ser ut (ekonomi, politik, ideologi, läkemedelsindustri, forskning, tidsanda, etc.) bör absolut diskuteras, men borde vi dessutom inte ta tillfället i akt och reflektera kring tid i allmänhet, och tidens inverkan i psykoterapin i synnerhet? Jag kommer härmed starta en serie av inlägg på temat tidens roll i psykoterapin.

Eftersom det skulle vara omöjligt att inte nämna Heidegger i sån här serie så är det lika bra att vi börjar kort hos honom. Heideggers tidsanalys är en genomgripande del av hans existentiella fenomenologi, hans utforskande av människans tillvaro. Han är inte intresserad av objektivt mätbar klocktid eller tidens eventuella oändlighet i teologisk mening. Tvärtom så är det tiden utifrån dess ändlighet som intresserar honom. Kort sagt – vetskapen om döden som orsak till en subjektiv upplevelse av tidslighet. Denna tillvarons struktur av ”till-döden-varo” blir i sin tur en grundläggande aspekt av hur vi förhåller oss till och lever våra liv. ”Tillvaron är föregripandet av ett slutgiltigt förbi…”. Alltså, genom att närma oss vår egen död kan vi upptäcka den tid vi har, vår egen tid – vårt liv som tid – den tid som enligt Heidegger borde vara varje människas främsta intresse. Den objektiva klocktiden är för Heidegger rent sagt meningslös och gör människan alienerad från sitt eget vara i det att den framställer tid som något objektivt, som upprepningar av meningslösa ögonblick, en serie av nu, nu, nu osv. utan att skilja på det förgångna eller det framtida.

Jag kommer i framtida inlägg knyta samman ett Heideggerinspirerat tankesätt med psykoanalys/psykoterapi, främst utifrån Lacans arbete och främst med fokus på behandlingens totala längd, snarare än sessionens längd, även om det också var något som Lacan hade mycket att säga om. Angående sessionens längd kan man hos Lacan skilja på ”sessionens varierade längd” och ”den korta sesionen”. För mer om detta kolla lacan.com  eller beställ Bruce Finks bok ”Fundamentals of Psychoanalytic Technique” som är ett hett tips till kliniker.

Litteratur:

• Heidegger, M. (1981) Varat och tiden. Lund: Doxa.